Volvobloggen

Idag när jag skulle köra till jobbet kände jag helt plötsligt hur bilen börjar dra åt vänster. Punktering. Jag kör på en landsväg och det är en del bilar så jag försöker ta mig till ett ställe där jag kan köra in. Jag lyckas ta mig till en ficka bakom en fartkamera där jag ställer bilen. Jag startar mina varningsblinkers.

Vad gör jag nu?

Jag har ett reservhjul i bagaget så jag går ut och försöker öppna bakluckan, men det är -16°C ute och bakluckan har frusit fast. 

Snart dör även batteriet och jag är sen till jobbet så jag ringer en kollega som direkt ställer upp och kommer och hämtar mig.

Under dagen funderar jag på hur jag ska göra för att få hem bilen igen. Bilen står nedsjunken i ganska djup snö så att byta däcket kan bli svårt. Jag bestämmer mig för att samåka hem när jag slutat, hämta en annan bil, startkablar samt en kompressor och pumpa däcket och köra hem bilen (såklart ta med någon som kan köra en av bilarna hem). 

Innan lunchen kommer dock min chef och säger att han och en annan kollega skulle vilja hjälpa mig, så han ber om att få mina nycklar så de kan åka dit med jobbets kompressor samt en bogserlina och dra bilen till jobbet där de sedan kan byta däcket. Så himla snällt! 

De hade sedan åkt till bilen för att upptäcka att det inte gick att pumpa däcket alls, så de fick byta däcket på plats. De lyckades komma åt mitt reservdäck, bytte det och startade bilen med startkablar och sedan körde de bilen till arbetet. Där ställde de in bilen i ett varmgarage och satte på en batteriladdare. 

Jag är så extremt tacksam för mina underbara kollegor som alltid ställer upp oavsett vad. De löste så många problem för mig utan att jag ens bad om det och jag hoppas att jag alltid kan finnas där för dem om de behöver min hjälp. 

Det var en händelserik dag som slutade bra, jag är ett minne rikare samt har ännu en gång fått bekräftat vilka snälla människor jag har runt mig!